Årets sista inlägg

Hej alla glada människor!
Jag antar att dom flesta är på härligt humör och umgås med sina kära. Mina kära består av en karamell vid namn Marianne och pappa. Det känns inte som nyår. Det känns som en vanlig seg dag. Om det inte varit för alla idioter som tror att nyår är klockan 16:00 eller typ 20:00 och smäller raketer så skulle jag tro att det var en vanlig.. torsdag. Juste, torsdag. Har ingen koll på dagarna längre.. Jag har nog tråkiaste nyår av dom jag känner. Farmor är med en gammal vän, fast dom sover väl nu. Mormor och morfar med sin gamla vän.. hehe. Syrran och Jessica hos Matte, tillsammans med andra härliga personer. Pojkvännen på fest i Sundsvall.. På något sätt firar vi alla nyår. Fast inte jag. Det blir inget nyårsfirande. Jag är kanske den mest tråkigaste personen ibland, men det får då vara så. Jag orkar helt enkelt inte dra ut och dricka, jag tror jag hellre är pigg imorgon när jag vaknar. Jag orkar inte dunka hög musik och skrika och fjanta mig, känns skönare just nu att bara ligga ner en stund. Jag orkar inte heller ringa runt till alla och skrika gottnyttår i luren, jag klarar inte av att göra det. Men jag vet en person som kanske tillochmed har det tråkigare idag än jag. Det måste nog vara mamma, som tyvärr var tvungen att jobba natt på nyår. Men så är livet, någon måste ju jobba där idag? Hade det inte blivit mamma, hade någon annan stackare fått göra det. Så ingen kommer ju undan. Jag har kanske turen att kunna göra vad jag vill idag, men ändå väljer jag bara att stanna hemma och gå ut någon minut, titta på dom där raketerna som jag blev så impad av som liten.. Nu ska jag stå där, med ett glas pommac tillsammans med pappa. Det är ca tjugo minuter kvar på 2009.. Så vart du än befinner dig. På festen, hemma, jobbet, hos kompisen, pojk-flickvännen, gott nytt år.
vi hörs nästa år !

♥A | | En kommentar |

Den sista dagen, det sista steget.

Sista dagen 2009. Jag kommer säkert fälla en tår för det år jag nu ska släppa, när det väl är dags. Jag är säker på att jag kommer känna en känsla av saknad. Även om mitt år varit allt ifrån lätt. Det har varit slitigt, jobbigt, stressigt och motgångar. Men jag kommer sakna det gamla, det som en gång var jag. Jag kommer alltid minnas 2009. Året har lärt mig att livet inte är lätt och att man inte ska ta det förgivet. Man vet aldrig hur länge livet varar. För vissa slutar det innan det fått chansen att börja, vissa lämnar oss som gamla. Jag har gråten i halsen när jag nu sitter och skriver. Minnen passerar förbi mina ögon för varje sekund. Miljontals bilder som fastnat i mitt inre, miljontals stunder jag sparat i mitt hjärta. Är jag beredd att lämna det här nu? Klarar jag det? Om några år kommer jag se tillbaka på den här tiden och skaka på huvudet, le och tänka "se, du klara det!". Det är lång tid tills dess, och jag kommer möta på fler svårigheter, det kommer jag göra under hela mitt liv. Men jag ska vara beredd. Jag ser allt med nya ögon och tänker annorlunda. Jag har hatat mitt liv under 2009, och jag har tyckt att jag varit den lyckligaste tjejen som någonsin existerat på jorden. Men nu är det snart dags, inatt ska jag lämna det här och börja på nytt. Jag ska samla mitt mod, från varenda millimeter av mig själv ska jag samla mod. För jag ska klara nästa år. Jag ska börja om. Mina tankar kommer fortfarande stanna kvar ett tag, tänka över året en stund till även om jag kliver in i nästa. Det får inte hjälpas att det tar tid för mig att släppa taget. Det får inte hjälpas..

Keep moving on.. and the years go by so fast..

| | Kommentera |

Låt mig få presentera mig själv..

Hej allihopa, låt mig få presentera mig själv. Mitt namn är Angelina och jag är ett levande skämt. Jag är självisk, elak och dryg. Jag bryr mig mest om mig själv , skiter faktiskt i alla andra. Jag pratar bara om mig själv, om mina problem. Jag är negativ mot allt och är alltid sur, grinig, arg och ledsen, med andra ord en bitterfitta. Jag får folk att tröttna på mig lätt, för jag är så omogen och jobbig. Jag kräver alltid för mycket och förväntar mig saker som jag inte borde förvänta mig. Jag blir deprimerad varje kväll, för det är så synd om mig. Jag vill verkligen att alla ska tycka synd om mig, det är därför jag snackar om det hela tiden. Jag är helt omöjlig att prata med om saker, för jag skyller bara på andra och kan aldrig se mina egna fel (vadå har jag några fel?!) Jag skrattar aldrig, har aldrig kul, tycker allt är tråkigt och blir sur för allting 24/7. Jag klagar varje sekund,varje minut jag är vaken. Och inte bara på en, utan på flera personer, typ alla! Jag är helt enkelt en helt förjävlig person. Hejpårej!

Nu när ni vet lite om mig så kanske det blir lättare att få en bild om hur jag är. Nämen ta det med lite ironi, det är bara sånt jag får höra då och då, så ah. Kanske kul för er att veta hur jag egentligen är. Sådär kan det ju verka, men såhär kan jag ju också presentera mig..

Hej allihopa, låt mig presentera mig själv. Mitt namn är Angelina och jag är förvirrad. Jag kan vara självisk ibland, när man mår som jag gör är det lätt att man bara ser sina egna problem. Elak och dryg är jag ibland, som vilken människa som helst. Jag bryr mig om min familj, mina vänner och min pojkvän, jag bryr mig om alla jag älskar. Jag pratar om vardagliga saker, bland annat mitt liv och hur jag mår, men inte med alla. Jag pratar också skitsnack och om killar, smink, kläder, händelser som hänt under dagen, minnen som vilken tjej som helst. Jag är ganska negativ, för jag är deprimerad. Men det finns stunder jag tänker postivt. Jag är ofta sur, grinig, arg och ledsen men också jävligt glad, rolig och lycklig vissa stunder, låt mig få vara det dom stunderna.. Jag kan få folk att tröttna på mig, för jag kräver ganska mycket. Jag kräver kärlek, trygghet och någon att stödja mig emot när jag behöver det. Jag är omogen, men hallå - 15 år. Jag är inte vuxen än, så låt mig vara omogen. Jag kan vara jobbig, vilket är ganska mänskligt. Alla är jobbiga ibland. Jag förväntar mig mycket, och det ska jag sluta med, för blir bara besviken. Jag är oftast deprimerad om kvällarna, för då är jag ofta ensam och har tid att tänka över det liv jag lever. Jag tycker synd om mig ibland, men vill verkligen inte att andra ska tycka synd om mig. Jag pratar inte om mig själv hela tiden och inte till alla. Man kan prata med mig, i stort sätt om allt egentligen, jag är faktiskt bra på att lyssna.. Om någon väl ger mig chansen. Jag ser mycket väl mina egna brister och fel, jag handskas med dom varenda eviga dag.. Jag klagar ganska mycket, men inte alltid. Jag klagar inte på allt och alla, jag försöker bara uttrycka mina känslor, få uppmärksamhet, "är det någon som ser mig, någon som reagerar?" - typ. Jag är en ganska förvirrad person, som inte vet vart jag har mig själv. Där har ni. Tack för mig.

| | Kommentera |
Upp